Trots ännu en jobbig natt, 4-5 uppvaknande precis som de senaste fem månaderna, så är det svårt att inte le när jag ser Alexander slå upp sina ögon efter sin obligatoriska händerna över huvudet hakan i bröstet stretchning, han tittar, sedan tittar han lite till. Tillslut ler han lite försiktigt, ett underbart tannalöst leende, och när han får respons ler han ännu större. Ofta är han ganska tyst när han vaknar på morgonen, tar ett tag innan han börjar prata men sedan sätter han igång. Eftersom jag är för trött för något annat än artiga hälsningsfraser sätter jag på Tjajkovskijs Svansjön och vilar ögonen på datorn ett tag. Ibland är det bara skönt att försvinna bort och leva andras liv, främst genom bloggar. I love it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar